Hur kan allt gå så fel på en dag?

Varför?

Varför får man den känslan ibland, du vet när man vaknar upp en morgon och inser rätt fort att denna dag inte kommer att utspela sig som man så innerligt vill? En sådan morgon borde det vara okej och dra täcket över huvudet och bara skippa dagen. Slippa problemen, sveken, missförstånden, besvikelserna helt enkelt, allt som skulle ha hänt sker aldrig för man vet vad som komma skall och spolar en dag, ett kapitel i sitt liv..

Kanske inte behöver nämna att idag hade jag behövt en skippdag, men jag pallade mig trofast upp (ni kan vara glada att ni har en tös som mig¨på kontoret).

En sak har jag dock insett, det är såå otroligt lätt att bli beroende av saker här i livet. Inte hade jag i min vildaste fantasi trott att jag skulle bli så nojig att jag säkert kollar mailen mellan 15-25 ggr/dag (det behöver inte gått så lång tid mellan men ändå blir jag besviken över att jag inte fått något mytt spännande att läsa, *hm* ja det är ju verkligen konstigt) eller att jag, och systern min är värre skulle bli shoppingberoende på Tradera.. Men det är ju så roligt när man vinner över alla andra ( haha YES jag vann, jag vann fan vad bra jag är *stolt som en tupp*) men vadå vann, egentligen? Som min syster kom shit nöjd till mig och berättade lyckligt att hon vann sin märkes väska, kan man kalla det att man vinner? Vinner förknippar i alla fall jag med att man får någonting, gratis, inte att man precis blivit 1400kr fattigare på grund av sin "väskvinst".

Konstigt hur man egentligen beter sig bakom sin dator, bakom en mask, som tex när jag såg en super söt klänning..Lade då ett bud men datorn talade direkt om för mig att jag inte hade högst bud, nehe då får jag väl bjuda lite till, nehe inte högst denna gång heller men då provar jag väl igen då, inte så stor sak att hänga upp sig på.. Nehe inte nu heller, men va i helvete. Jävla bitch, lagt in ett maxbud på denna aktuition. Då blir jag så förbannad för det så jag sitter och bjuder på klänningen bara för att hon ska behöva betala ännu mera för klänningen, hur sur skulle jag då inte blivit om jag helt plötsligt lagt ett bud som var högre än hennes maxbud? Då hade ja varit tvungen att betala flera hundra kronor mera för en klänning bara för att mitt ego skulle må lite bättre.. Kan jag inte få klänningen ska hon i alla fall få betala mycket mer än vad hon skulle behövt gjort om jag inte bjudit och bjudit bara för att dra med mig henne lite i mitt fall. Men om jag ska vara helt ärlig så kändes det lite bättre, i alla fall för stunden. Är det sant som man säger?
Att skadeglädje är den enda sanna glädjen?
Min visst gläds jag väl för min nya chefs skull? Som varit sjukskriven 6 sommrar i rad, 6 sommrar (varför bara sommaren? komma tillbaka och ha all sin semester kvar) men visst är jag väl glad för hennes skull??

**Love u**