Tårarna rinner, önskar jag hade det livet jag drömde om, då skulle han få vara med mig. Hatar att mamma alltid har rätt, jag som ville stötta och det blev så fel så fel så fel.
Kommer alltid lyssna på mamma i fortsättningen,hon hade rätt jag är korkad. Så otroligt korkad, trodde det var allvar denna gång.
Mosters parvel, tårarna får inte nog snart orkar jag inte mer. Allt är bara så jävla jobbigt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar